HELT OKEJ.
Hejhej, långhelg här nu då.
Skönt, skulle jag väl säga, men samtidigt lite jobbigt - kan inte koppla av för att jag har skolarbeten, men gör samtidigt inget åt det. Ond cirkel!
Men jag mår väl ändå relativt bra, skulle jag väl vilja säga - förutom att jag ätit lite för mycket godis och är helt jäkla onödigt trött. Så nästa sak jag bör göra är väl att borsta tänderna och gå och lägga mig? Ja, då säger vi så..!
Plugg och Blodomloppet!
Hey, jag mår inte skit idag! Små steg till framgång..?
Sitter i en av skolbyggnadernas källare och försöker skriva ett skolarbete - och det går faktiskt lite. Visst, jag blir distraherad av andra saker, som till exempel Facebook och Twitter, och emellanåt fastnar jag och läser onödigt långa saker och innan gick jag runt i streetview på google en bra stund innan jag insåg att jag bara slösade min tid.
Jag kan inte påstå att jag känner mig peppad eller särskilt frammåt idag, men lite går det i alla fall. Och så ska jag springa Blodomloppet ikväll, och jag kan inte alls säga hur jag känner inför det, för allt är helt blandat.
Klart jag vill springa, för det bestämde jag med mig själv när jag sprang förra året, men det tar emot att springa helt otränad en gång till. Det var jobbigt förra året, och det kommer nog vara lika jobbigt i år. Antar väl att jag tar mig igenom det, för på det planet är jag stark - min psykiska ork är helt fantastisk när jag springer, tävlar alltid med mig själv och låter mig aldrig sakta ner och stanna! Minns att jag ibland under loppet för ett år sedan nästan sprang på stället, allt för att hålla igång benen fast att jag inte hade någon fysisk ork kvar.
Här är en bild från förra året. Nu ska jag käka lunch.
HALVPANIK.
Ångest.
Jag vet inte om det beror på att klockan är elva och jag är trött, eller att jag någonstans djupt inne är superstressad över allt som har med skolan att göra - men jag mår verkligen inte bra just nu.
Edit: När jag börjar skriva här under strecket har jag redan publicerat den första delen fem minuter tidigare. Nu har jag väl lugnat ner mig lite, tror jag.
Hade väl tänkt att detta skulle bli ett såntdär halvsmart inlägg där jag klagar på hur alla är så smala i media och allt sådär och att det gör mig så himla sne på allt, men det slutade med att jag fick typ ångest.
Jag vet inte om det beror på att klockan är elva och jag är trött, eller att jag någonstans djupt inne är superstressad över allt som har med skolan att göra - men jag mår verkligen inte bra just nu.
Det är den där välbekanta känslan av att jag verkligen inte orkar mer.
Jag är trött, jag har mycket att göra, och jag har absolut ingen lust att göra något att saken. Eller jo, egentligen. Men inte tillräckligt, tydligen.
Jag har grejer jag måste lämna in i flera olika ämnen. Och det är så jobbigt att jag knappt orkar tänka på det - än mindre skriva om det, så jag lämnar det där.
Mest tänker jag på hur mycket jag hatar mig själv just nu. För att jag låtit mig själv gå upp i vikt, och för att jag verkligen inte har någon drivkraft att göra något åt det. Jag mår verkligen inte bra i mig själv just nu, allt känns helt hopplöst.
När jag var på Irland var det som att vara i en helt annan värld. Jag behövde inte tänka på allt jag går och tänker på här hemma - vikt och hälsa, skola och inlämningsuppgifter, gammal kärlek och hela min framtid. Det var som att jag bara kunde släppa allt och bara fokusera på jobbet, och det var så himla skönt. Jag hoppades verkligen att jag kunde fortsätta känna så när jag kom hem - inte skita i skolan eller så, mer ta livet med en klackspark och verkligen försöka och inte tänka så onödigt mycket.
Och det fungerade några dagar. Nu är det snart en vecka sedan jag kom hem igen, och stressen börjar hopa sig.
HELVETE.
HELVETE.
Normalt sätt när jag skriver av mig på detta sättet så brukar allt kännas lite lite lättare, men nu gör det inte det. Det känns som att jag hamnat i en ny sorts tänkarvärld. När jag kom hem från Irland kändes det som att jag blivit lite mentalt äldre, och lite rätt har jag kanske.
Just nu är det som att jag analyserar mig själv på ett djupare plan än jag gjort tidigare. Och det gör att jag börjar förstå att jag verkligen inte kan smita undan från mina egna skuldkänslor - för alla måsten jag smiter undan - för om jag gör det kommer jag bara må sämre och sämre.
Jag måste försöka bearbeta allt, ta mig igenom allt jag måste göra.
Och det är som att det gör ont någonstans i mig nu, jag andas helt cp och känner att jag verkligen inte klarar av det. Vad fan ska jag ta mig till med mig själv? Jag klarar verkligen inte av detta.
Jag kan inte ta något eget ansvar för att jag gör mina skolinlämningar, för jag bara stoppar undan tankarna långt inne någonstans för att försöka smita, men jag lyckas aldrig smita. Inte heller skulle jag klara av att ha någon annans press på mig, någon annan som säger åt mig vad jag ska göra - för då skulle jag knäckas av stress.
Så vad i helsicke ska jag göra?
Edit: När jag börjar skriva här under strecket har jag redan publicerat den första delen fem minuter tidigare. Nu har jag väl lugnat ner mig lite, tror jag.
Hade väl tänkt att detta skulle bli ett såntdär halvsmart inlägg där jag klagar på hur alla är så smala i media och allt sådär och att det gör mig så himla sne på allt, men det slutade med att jag fick typ ångest.
Och nu måste jag dessutom hänga tvätt, och känna mig som världens sämsta vän för att jag inte fixat något till finaste Elins födelsedag imorgon.
Och så har jag den där mycket välbekanta känslan av att vilja sitta uppe hela natten och fixa med saker, titta på serier och tänka att jag borde göra något åt mitt liv. Vi får väl se.
SISTA KOPPEN FÖR IKVÄLL.
Ehehehe.. Stuttgartmuggen ikväll! Och vacker pyjamas.
NOM, NOM, NOM.
Hey.
Jag har en ny "all time favourite". TE.
Hos min värdfamilj på Irland drack vi te minst tre gånger om dagen, vilket framkallade något slags beroende hos mig. Jepp, så är det.
Nu väntar jag bara på att pappa ska få tummen ur, och köpa en vattenkokare någon dag, för det börjar bli lite störigt att värma vatten i mikron. Hm. Och English Breakfast Tea från Lipton smakar nästan rätt. NÄSTAN.
Och så drack jag te på Starbucks idag, nom. Det smakade superbra!
Och alla börjar bli trötta på mig och mitt te-drickande. Folk retas lite sådär i alla fall..!
Och alla börjar bli trötta på mig och mitt te-drickande. Folk retas lite sådär i alla fall..!
Fast det gör inget, 'cause I'm addicted anyway.
Irland, Bebisabstinens och Sea Lion!
Hejdär!
Jag kommer aldrig bli någon flitig bloggare, det skulle jag aldrig ha ork till. Ibland tror jag att jag kan, men jag har alltid fel. Så, punkt slut.
Dock älskar jag att skriva, vilket de som läser nog har fattat vid detta laget. Så - jag antar att detta bara får vara min känsloventileringsplats. Det har det egentligen varit länge, när jag tänker efter.
Och blogg.se suger, för man kan inte göra mellanrum mellan stycken. Det gick innan, men inte nu. Så jag gör fetstil i varje nytt istället.
I måndags kom jag hem från Irland. Tänk att fem veckor kan gå så snabbt, det visste jag inte. Praktiken var helt okej, Irland var underbart och jag älskade människorna där. Mer än så tänker jag inte säga just nu, det får vara en annan gång - om jag känner för det. Just nu känns det mest ganska ointressant att skriva om - fast kul var det i alla fall.
Istället vill jag skriva om saker jag tänker på.
Till exempel så har jag enorm barn-abstinens för tillfället. Jag vill ha barn! Missförstå mig inte - jag påstår inte att jag är redo för det nu, eller att jag vill bli gravid nu på direkten. Jag bara längtar SÅ HIMLA mycket till den dag jag blir mamma.
Barnen i min värdfamilj på Irland var supersöta. Sarah som fyllde fyra, och Aoife (uttalas "Eefa") som snart blir två. Helt underbara! Den första, eller de två första, veckorna hos familjen läste jag fler barnsagor än jag förmodligen gjort i hela mitt liv. Sarah tröttnade ALDRIG! Tillslut var jag så hes att jag knappt kunde prata emellanåt. (Att det också kan bero på att jag hade en sjuhelsickes förkylning när jag kom dit, är en annan sak.)
Aoife var världens sötaste, saknar hennes busiga leende! Saknar båda barnen supermycket, känns i hjärtat att jag inte kommer träffa dom igen - i alla fall inte på ett tag.
Aoife var världens sötaste, saknar hennes busiga leende! Saknar båda barnen supermycket, känns i hjärtat att jag inte kommer träffa dom igen - i alla fall inte på ett tag.
Har aldrig riktigt känt någon med småbarn, så innan hade jag ingen erfarenhet alls. Men nu känns det som att jag har LITE bättre i alla fall - vågar ta kontakt.
En annan sak som jag börjat tänka på nu när jag kommit tillbaka till Sverige, är vad i helsicke jag ska göra åt min träning och hälsa. Jag kände mig på något sätt lite smal igår - inte så att jag trodde att jag gått ner i vikt, mer som att jag fått en annan hållning eller något - men sen ställde jag mig på vågen. 75,6?! Jag vägde mellan sjuttio och sjuttiofem innan också, men jag trodde helt ärligt att jag möjligen gått ner ett kilo eller två. TYDLIGEN INTE. Fast jag känner mig fortfarande smalare - eller snarare typ bara bekvämare i mig själv. Vet inte hur det hände, men så är det i alla fall.
Men jag BORDE träna, haha, det borde jag. Var ute och sprang en gång på Irland, men resterande dagar hade jag ingen ork - jobbet tog all energi.
Och så en sista sak innan jag tappar skrivsuget - vad satan är grejen med att ha på sig string? Det är ju typ det obekvämaste jag någonsin tagit på mig. Ja, jag vet, det kan vara jäkligt snyggt - men tjejer, helt ärligt - BEKVÄMT? Haha, jag undrar verkligen. Explain to me?!
Hade för övrigt nationellt prov i engelska B idag, och det kändes helt okej, så det är bra. Och så spelade jag cello på helt eget initiativ - det är också toppen.
Wiii.
Låten här under har jag förälskat mig i. Åh.
Det var Polichinelle som la upp den, vet inte när, men jag läste det igår. Hade 129 nya inlägg på Bloglovin då, lite svårt att hålla reda på alla.
Det var Polichinelle som la upp den, vet inte när, men jag läste det igår. Hade 129 nya inlägg på Bloglovin då, lite svårt att hålla reda på alla.
Sitting in the back of my host fathers jee...
Sitting in the back of my host fathers jeep, kind of loving life, on my way to a cattle market. Everything here in Ireland is great, almost so good i can think of living here sometime in the future. Love the countryside, the nice and social people here, the thousands if small shops and how every buildning got its own personality. From the kitchen window of the house I can see the highest mountain of Ireland, stunning view! Oh well, I'll see you later! :)
GODERNATTER.
Alltså hej. Sitter och lyssnar på dendär låten igen - We are young. La upp den igårkväll, om jag inte minns fel.
Har mått jäkligt bra idag faktiskt, även fast jag har haft saker jag totalt skitit i. Tror det kommer ge mig ångest senare, men just nu känns allt helt okej.
Känner mig typ öm i halva kroppen efter idrotten i morse, vet inte varför det slet så mycket egentligen. Men det gjorde det, och framför allt har jag ont i ryggen, och benen.
Yep. Nu ska jag sova.
Okej alltså, världens vackraste bild, jag ...
Okej alltså, världens vackraste bild, jag vet. Poängen är grejen jag har i örat, köpte den precis. Sitter på bk vid trianglen nu och väntar på att tiden ska gå så att jag kan promenera bort till mazetti för cellolektion. Har varit i stan i några timmar nu, vandrat runt med musik i öronen och försökt göra lite ärenden. Ett anteckningsblock och två bläckpennor har jag lyckats skrapa ihop, ganska nöjd!
(y)
Alltså hallå. Idag är livet bra, faktiskt. Trots all skit igår.
Jo, det är klart, det ligger ju kvar någonstans under ytan och pyr. Och det faktum att jag inte har gjort något vettigt idag heller, förutom att idrottslektionen kändes väldigt nyttig, gör ju inte heller saken bättre.
Fast nu har vi haft rast i några timmar, älskat med vädret och mått superbra.
Life is good. Vårkänslor!
Jo, det är klart, det ligger ju kvar någonstans under ytan och pyr. Och det faktum att jag inte har gjort något vettigt idag heller, förutom att idrottslektionen kändes väldigt nyttig, gör ju inte heller saken bättre.
Fast nu har vi haft rast i några timmar, älskat med vädret och mått superbra.
Life is good. Vårkänslor!
ORKEN, DEN SOM ALDRIG RÄCKER TILL.
Lyssna när du läser. And you'll feel what I feel.
Känner mig typ världssämst just nu. Vill göra bra saker, komma igång med skolgrejer jag ligger efter i och ta tag i hela mitt liv.
Känner mig dessutom typ fulast i världen idag. FY. Och tjock. Blir så himla trött på att inte lyssna på mig själv, trött på att alla andra är så smala och snygga hela tiden. Trött på att alla andra lyckas så bra med allt hela tiden, har så kul hela tiden, mår så bra hela tiden.
Jag orkar inte riktigt just nu. Så är det bara. Och det är så himla svårt att förklara för folk. För det går i så hemska vågor. Om jag mår bra i ena stunden borde väl saker och ting fungera i övrigt? Nej. Absolut inte. Spärren, stresspärren, den sitter där den sitter. I samma stund som jag känner mig det minsta stressad är den där. Förstör allt. Det är inte det lättaste, att komma förbi den. Och det är ju inte precis som att jag försöker så mycket heller. För jag orkar inte. Helt enkelt.
Orkar inte hur jag aldrig har pengar, hur jag alltid måste spara för att kunna göra saker. Och ja, jag vet att det låter girigt. Men jag stör mig som fan.
Jag är trött på att det är så mycket jag känner att jag behöver. Att jag aldrig kan känna mig nöjd. Alltid är det något. Träningskläder, löparskor, hörlurar, festivalen, utlandsresor.
Det tar ju fan aldrig slut. Och så är det den där spärren. Som gör att jag inte orkar bry mig. Bry mig om vad jag äter, hur mycket jag rör på mig. Bry mig om vad jag ändå slösar mina pengar på. Bryr mig om att lämna in skolarbeten jag är flera månader sen med - det är det som är problemet just nu. Anledningen till att jag skriver så mycket. Ännu en anledning till att inte göra vad jag borde. Slösa tiden. Få tiden att gå snabbt som fan. För att sedan känna att nä, nu är jag för trött. Och sen gå och lägga sig med dåligt samvete och äckelångest. Nej, jag orkar inte mer.
Jag orkar inte med mer löften jag inte kan hålla.
Det är nog det som är det jobbigaste ju nu. Att jag gång på gång sviker mig själv och andra på alla möjliga sätt. Att jag lovar mig själv och andra saker som jag aldrig lever upp till. En inlämning till skolan, ett sluta-röka-avtal med mamma och egentligen framförallt mig själv, en nolltolerans mot onyttigheter, ett ansvar i scouterna. Allt är så rörigt. Det är så mycket jag ska göra, så mycket jag måste hinna med. Ta mig tid till. Och jag har ingen ork kvar.
Ibland känns allt mycket bättre. Helt plötsligt. Men bara för en dag, två eller tre, sen kommer svackorna tillbaka. Ja, helvete. Jag slipper ju aldrig. Aldrig.
Och så måste jag säga att, jag saknar honom. Igår och idag har jag tänkt på honom mer än jag gjort på länge, tänk så snabbt tiden har gått nu. Tänk, så lycklig jag var. Och att det aldrig mer kommer tillbaka. Fy, får ont i magen av att tänka på det.
Och nu måste jag verkligen försöka göra något vettigt. Har suttit här i flera timmar och bara gjort en massa annat. Hjälp. JA, FAN I HELVETE, HJÄLP MIG NU.
Åh, man smälter inombords. Är med Annelie,...
Åh, man smälter inombords. Är med Annelie, Axel och Siri på burlöv center och kollar bland annat på bebiskläder för dom ska på dop om två veckor. Alla små kläder ger en sån hemsk bebisabstinens! Haha gud vad jag längtar efter egna barn! Är för övrigt jävligt trött och lite bakis. Trevlig dag!
Ååååh, gud jag kan inte sluta le! Går och ...
Ååååh, gud jag kan inte sluta le! Går och fnissar för mig själv och mår hur jävla bra som helst! Men varför? Jo, jag pratade precis med min praktikvärd från Irland! Hon verkar supertrevlig och all min nervositet bara försvann när vi pratade. Det var när jag kollade min mail i morse som jag äntligen fått min praktikplats, och så har jag gått hela dagen och tänkt på att ta kontakt med dom. Nu hade jag lite tid över när jag var tvungen att vänta på bussen, så jag lånade vår syos telefon och ringde! Satt som en idiot med bultande hjärta när signalerna gick fram, men när hon svarade var det inte så jobbigt alls, mer väldigt kul. Åh, nu längtar jag som fan! :D
Åh så härligt det är ute, nästan så att ma...
Åh så härligt det är ute, nästan så att man blir lite lycklig av värmen!
Peace&Love
Alltså fan, jag vill till P&L, so bad.
Fatta - Winnerbäck, Melissa Horn. Massa andra.
VILL.
Ohyes.
