Ensamhet.

Hej.
Jag tänker för mycket, så är det bara. Och nu tror jag att jag börjar förstå att livet faktiskt inte är en dans på rosor, även om jag tänkt tanken tidigare. Det är mer så, att jag ofta tänkt att - sämre än såhär blir det inte. Men det blir sämre, och nu har jag förstått att jag faktiskt inte har nått botten än, även om jag verkligen mår dåligt.
För vem mår inte dåligt av olycklig kärlek? Det gör ont överallt, och det finns inget jag kan göra för att mildra smärtan.

Ja, som ni säkert har förstått nu, om ni läst tidigare inlägg, är att allt verkligen går i vågor just nu. Kanske är det så livet ser ut, det har jag inte lyckats klura ut än, men det känns som ett helvete.
Så just nu är jag väldans kluven. Känslorna bara snurrar runt, runt, runt i mitt huvud och jag får ingen ordning på något alls. Därför är det svårt att kontrollera allt jag känner, och det kan poppa upp de mest opassande känslorna vid fel tillfälle.
Ibland är jag glad och sprallig, ibland känns det som att jag går på glödande kol.
Klumpen i magen, eller snarare gråtklumpen i halsen, bara växer ibland. Saker kan bli outhärdliga, men det är tur att det finns folk att prata med.

Nu till en annan sak jag går och funderar på.
Det är så att jag har börjat bli jätterädd för att bli ensam. Utan stöttande vänner. Det har i princip hänt förut, och saker känns ungefär likadant som det gjort då.
Jag har aldrig varit helt själv, men jag är en person som alltid umgåtts med folk sådär några i taget olika perioder i livet. Det finns i nuläget bara ett fåtal personer jag pratar/umgås med, som jag verkligen känt länge.
Jag är så rädd att detta nu ska upprepas: att byte av skola och kommun ska få mig att glida ifrån det jag har nu.
Alla människor jag träffat nu i sommar, tänk om alla bara försvinner? Det känns så emellanåt.
Alla, verkligen nästan ALLA, som jag umgås med nu har börjat på Heleneholm. Det är ju självklart att jag kommer glida ifrån lite, men jag är så rädd att förlora alla. Jag kanske bara nojar, men jag är faktiskt fruktansvärt rädd.
För i torsdags, då kändes allt som innan. Innan jag lärde känna alla er underbara. Jag kände mig ensam. Helt, naket, ensam. Och jag vill inte att det ska hända igen.

Nä, nu måste jag sluta tänka på det.
Skriver kanske mer senare..

Emilia
| |
#1 - - Fatima:

Jag vet inte om du orkar smsa, skriva på fb/msn, prata i telefon med alla varje dag men annars välj ut de du verkligen litar på 100%, och håll kontakten med de. Jag vet hur det känns men tvivla inte på er vänskap, ni kommer klara det.

#2 - - Johanna:

Miila, det är sant att många av oss har börjat på Heleneholm, men vi ses nästan aldrig i skolan. Det blir ett snabbt hej på någon rast, men vi har inte ens lunch samtidigt.. Du missar ingenting. För att vi går på Heleneholm gör inte oss närmre, vi har redan hittat vänner på egen hand så vi umgås inte i gänget dagligen nu ju.. Vi kommer aldrig ersätta/glömma bort eller på något sätt förlora dig. Vi har dig & du har oss.. Jag vill behålla min fina Miila ju! <3 Du vet om att du kan skriva eller ringa eller ses och prata när du vill, det är bara en bussresa till dig eller hit till mig så kan vi prata när du vill. Gillar inte att se dig olycklig, och jag kan inte göra så mkt. Men lyssna kan jag, så säg bara till!

#3 - - Burrri:

Emilia, förlåt att jag inte har varit närvarande den senaste tiden. Speciellt nu när du kanske behövt mig som mest. Fast jag vet du har massvis med andra vänner som funnits där för dig. Du vet att jag ALLTID finns här att prata med, och du vet att jag också gått igenom allt som du gör nu så jag förstår varje liten tanke och känsla som finns inom dig. Och ja vi ska träffas snart, om vi två dårar inte tar tag i det snart så kommer jag kasta bort alla mina planer och bara komma hem till och våldgästa dig. Vi har så mkt att prata om och berätta som vi missat de senaste åren. Men som sagt jag vill finnas här för dig och stötta dig, ge dig mina råd som jag gjort med dig innan. Nu har vi kanske dessutom lite mer gemensamt för du kommit ikapp lite, levt livet mer det senaste året. Bara ring om du vill snacka en stund, vi hörs snart.

Pusss och kraam <3

Upp