typ, sentimental.
Det är han, bara han, som kan få mig så lycklig som jag är nu. Han är finast och bäst i hela jävla världen.
Och jag älskar honom, av hela mitt hjärta ♥"
snart tre månader sen. orkar inte, det gick för snabbt.
vet att knappt någon läser vad jag skriver, så det kvittar ju hur personlig jag blir. och ingen kommer att bry sig heller.
lyssnar på musik hela tiden, musik som gör ont. får mig att gråta, varje dag.
kom nyss att tänka på oss, hur vi var för ett år sedan. malmöfestivalen, tänker jag på.
winnerbäckkonserten, var så jävla lycklig.
vi skrek ut varenda ord i sångerna, musiken gav oss ett rus.
så jävla bra vänner, kanske vi inte skulle blivit mer?
önskar vi kunde gå tillbaka till det vi hade innan, innan det blev mer.
då hade jag fortfarande haft dig.
men jag ångrar inget, ändå.
vad vi hade, och vad jag kände, var otroligt.
actually, så känner jag fortfarande så.
men inte du.
och hopplösheten med det, är mer än jag klarar av.
för det finns inget jag kan göra. absolut ingenting.
och jag saknar dig så att det gör ont. hela tiden.
and now to something completely different.
jag har märkt något störigt.
tror nämligen att jag har en massa närhetsabstinens, och sexabstinens.
varje morgon, i princip, vaknar jag och har drömt om ännu en kille. inga sexdrömmar, nej, men flirtiga drömmar. på något sätt.
och jag saknar verkligen att ha någon att kyssa, någon att hålla om.
blir galen.
och nu ska jag sluta innan jag korsar några gränser.
/emilia