10 MARS 2016
Nämen hejsan ångesten, hur är läget? Du kommer alltid så himla lägligt!
Jag har för höga krav på mig själv, det har jag insett för längesen, men det hindrar mig inte från att må dåligt. Det är nog det värsta med att ha börjat skolan igen, att prestationsångesten sätter fart. De senaste dagarna har jag börjat förbereda för en artikel jag ska skriva i den pågående kursen och det har varit så himla skönt att ha kommit igång redan nu. Två dagar på raken har jag haft värsta flowet men idag är jag helt seg. Känner mig nästan utmattad, har noll inspiration och vill helst krypa ner under täcket.
Så, vad är det jag skriver om då? Under praktiken hade vi i uppgift att göra en intervju med vår handledare och sedan använda materialet som bas till en artikel. Ett av ämnena som intervjun hade fokus kring var barnens självständighet och hur vi kan främja den, och därför har jag valt att skriva om det. Det intresserar mig egentligen jättemycket, hela grejen hur vi som vuxna påverkar barnens självkänsla och utveckling av självständighet, men just idag tar det bara stopp.
Vad händer i livet annars då? Jag har verkligen insett den senaste tiden hur alla mina vänskapsrelationer mer eller mindre har runnit ut i sanden. Egentligen är det kanske inte så hemskt, speciellt med tanke på att jag känner att jag vet var jag har dem, men det känns så konstigt att inte träffa folk så ofta längre. Sedan jag blivit sambo har mitt sociala liv helt enkelt sjunkit, förutom den lilla dos jag får genom skolan. Så sjukt underlig känsla.
Men alltså på riktigt, fy vad trött jag är idag. Skulle kunna somna här i soffan om jag bara blundat en stund. Kanske bara är att jag är låg och därför också trött, vem vet.. Drygt i vilket fall.