-
när det bara är jag
när allt blir helt tyst,
fast att musiken lågt spelas
när jag tänker för mycket
min själ blir som ett vakuum,
ett svart hål
när orosmolnet växer i magen,
utan specifik anledning
när klumpen i halsen trycker på,
och allt surrar i huvudet
Sitter och tänker nu igen, förstår inte att dessa stunder måste vara återkommande.
Egentligen är nog allt helt okej nu, jag mår nog bra. Och det är inget negativt som finns i mina tankebanor ikväll.
Snorar och är trött som satan. Håller på att bli förkyld fan, men för det sistnämnda har jag bara mig själv att skylla. Så kan det gå.
Men jag är besviken på mig själv, tror jag.
Jag säger jämt åt mig själv att det får vara nog, men idiot som jag är lyssnar jag inte ens på mitt eget sunda förnuft. Att sluta äta onyttigheter ska väl inte vara så jävla svårt?!
Jävla latmask är du också, Emilia.
Ja just det, kanske inte måste vara så himla pessimistisk hela tiden.
Bra saker händer ju också.
Öppet hus på skolan igår var ju trevligt, faktiskt.
Och jag kommer nog, förhoppningsvis, har rätt kul imorgon.
Ja, man kan ju hoppas.
Men framför allt, så har jag min underbara Daniel vid min sida, och det är det som betyder absolut mest.
Fyra månader idag, kommer bli så mycket mer. Forever please?
Det är han, bara han, som kan få mig så lycklig som jag är nu. Han är finast och bäst i hela jävla världen.
Och jag älskar honom, av hela mitt hjärta ♥