Att vara rökfri.

Tja.
 
Här är jag nu, i samma mönster som alltid. Var så himla peppig och gick upp vid halv åtta men nu sitter jag ändå fortfarande i soffan, alldeles för många timmar senare. Har verkligen inte gjort något vettigt på hela dagen, bara glott på olika serier på tv. Hur ska jag någonsin bli färdig med plugget i tid? Hade hoppats på att bli färdig denna veckan för att kunna jobba ihop lite pengar nästa vecka, om jag ens blir bokad. 

Igår bestämde jag mig för att trots allt räkna efter hur länge jag varit rökfri och kom fram till att det gått exakt tre veckor. Egentligen hade jag bestämt mig för att inte hålla någon räkning eftersom pressen automatiskt blir högre då, men så blev jag nyfiken på hur långt tid det hade gått. Jag är uppriktigt sagt jätteförvånad över att det inte alls är så jobbigt denna gången, om jag ska jämföra med mitt senaste uppehåll. De femtio dagarna jag var rökfri sommaren 2014 var fyllda med ångest som knappt gick att beskriva. Jag mådde så konstant dåligt och kunde knappt gå utanför lägenheten utan att vilja fuska, men nu? Det är ju nästan löjligt lätt. Såklart blir jag småsugen lite då och då, och speciellt om jag dricker och är i närheten av rökare, men överlag är det mycket lättare än jag någonsin vågat tro!
 
Det är ju jätteskönt att vara rökfri, men vissa saker är lite knepiga just nu. Jag har till exempel insett att jag definierat mig som rökare under hela mitt "vuxna" liv, vilket gör att jag börjat fundera massor över hur ett liv utan cigaretter ser ut. Hur ser ens en utekväll utan rökpauser ut? Och hur hanterar en ångest utan tryggheten i ciggen? Som sagt är det inget jag saknar sådär jättemycket just nu, men jag oroar mig för hur sommaren kommer att bli, när en är ute hela dagarna och nätterna. Det återstår väl helt enkelt att se.. Jag är glad så länge det är lätt. 
 
Det var allt för idag! 
| | Kommentera |
Upp