komplex, läslust och utgång!

Även fast jag skrattat lite åt mig själv inombords flera gånger idag, så har jag ändå kvar lite av känslan jag hade när jag skrev igår. Nu förstärks den också, av att jag för lite mer än en timme sen läste ut en himla bra bok. Och jag påverkas så lätt av böcker. Nästan lite löjligt lätt. Men de får mig verkligen att tänka ibland. Och de inspirerar mig!
Vips så blev det liv! - eller en hyllning till blågrönalgen. Det är titeln på boken jag läste ut idag, författaren är fantastiska Bob Hansson. Det är något speciellt med hans sätt att se på världen, på livet och verkligheten. Och hans ärlighet är underbar, han säger allt det där som känns tabu för alla andra, utan att det blir fel. Han har dessutom någonslags andlighet och lugn, som jag själv skulle vilja ha.

Precis när jag hade loggat in här, satt jag och lyssnade på min syster när hon stod en bit framför mig och pratade med mig. Minns inte vad hon sa riktigt. Men jag kom att tänka på komplex. Påstår inte att det var hon som fick mig att tänka på det, inte alls, men det var i just den stunden.
Jag har, hur länge jag kan minnas, haft ett otroligt komplex för mina öron. Det är inget allvarligt egentligen, jag har bara alltid stört mig på det. Självklart (kanske inte självklart egentligen..?) har jag komplex för andra delar av mig själv också, men mitt öronkomplex är faktiskt nämnvärt. Haha, kanske inte, men jag vill berätta en sak om det i alla fall.
Såhär var det.
Under en tid i sjuan (tror jag) lyssnade jag väldigt mycket på Din Gata, eller inte bara väldigt mycket, utan typ hela tiden. Vid ett tillfälle pratade de om just komplex, och när de bad lyssnarna att berätta om sina, så gjorde jag det. På något sätt tror jag att det hjälpte. När de läste upp mitt sms, och tyckte att mina lite ojämna öron bara lät charmiga, som en del av min personliga charm, blev jag himla glad. Kanske känner jag mig gladare nu, när jag tänker tillbaka på det, men jag minns det som något bra. Men samtidigt säger jag inte att det gjorde att det gick över. Ibland tycker jag riktigt illa om mina öron. Skillnaden är bara, att nuförtiden har jag även tillfällen då jag verkligen inte har något emot dem. Victory, typ!

And now for something completely different.
När jag gick av tåget idag, höll jag på att läsa ut den där fantastiska boken som jag berättade om. Och när den var slut, gick jag raka vägen till biblioteket här i Oxie. Lånade två böcker, och hoppas nu att jag inte glömmer bort dem. Ibland har jag sånna läsperioder, då jag slukar bok efter bok. Jag hoppas att detta är en sådan! Tvivlar tyvärr på det. Ett stort tecken på att det inte är det, är att jag faktiskt sitter vid datorn nu..

Ikväll var tänkt att bli en utekväll, men jag är inte säker på hur det blir. Känner mig inte det minsta taggad, tyvärr. Fast jag hoppas ändå att jag kommer ut, för jag orkar inte sitta hemma ikväll!
Känner mig helt megaseg för tillfället. Fy. Usch.
| | Kommentera |
Upp