Irland, Bebisabstinens och Sea Lion!
Jag kommer aldrig bli någon flitig bloggare, det skulle jag aldrig ha ork till. Ibland tror jag att jag kan, men jag har alltid fel. Så, punkt slut.
Dock älskar jag att skriva, vilket de som läser nog har fattat vid detta laget. Så - jag antar att detta bara får vara min känsloventileringsplats. Det har det egentligen varit länge, när jag tänker efter.
Och blogg.se suger, för man kan inte göra mellanrum mellan stycken. Det gick innan, men inte nu. Så jag gör fetstil i varje nytt istället.
I måndags kom jag hem från Irland. Tänk att fem veckor kan gå så snabbt, det visste jag inte. Praktiken var helt okej, Irland var underbart och jag älskade människorna där. Mer än så tänker jag inte säga just nu, det får vara en annan gång - om jag känner för det. Just nu känns det mest ganska ointressant att skriva om - fast kul var det i alla fall.
Istället vill jag skriva om saker jag tänker på.
Till exempel så har jag enorm barn-abstinens för tillfället. Jag vill ha barn! Missförstå mig inte - jag påstår inte att jag är redo för det nu, eller att jag vill bli gravid nu på direkten. Jag bara längtar SÅ HIMLA mycket till den dag jag blir mamma.
Barnen i min värdfamilj på Irland var supersöta. Sarah som fyllde fyra, och Aoife (uttalas "Eefa") som snart blir två. Helt underbara! Den första, eller de två första, veckorna hos familjen läste jag fler barnsagor än jag förmodligen gjort i hela mitt liv. Sarah tröttnade ALDRIG! Tillslut var jag så hes att jag knappt kunde prata emellanåt. (Att det också kan bero på att jag hade en sjuhelsickes förkylning när jag kom dit, är en annan sak.)
Aoife var världens sötaste, saknar hennes busiga leende! Saknar båda barnen supermycket, känns i hjärtat att jag inte kommer träffa dom igen - i alla fall inte på ett tag.
Aoife var världens sötaste, saknar hennes busiga leende! Saknar båda barnen supermycket, känns i hjärtat att jag inte kommer träffa dom igen - i alla fall inte på ett tag.
Har aldrig riktigt känt någon med småbarn, så innan hade jag ingen erfarenhet alls. Men nu känns det som att jag har LITE bättre i alla fall - vågar ta kontakt.
En annan sak som jag börjat tänka på nu när jag kommit tillbaka till Sverige, är vad i helsicke jag ska göra åt min träning och hälsa. Jag kände mig på något sätt lite smal igår - inte så att jag trodde att jag gått ner i vikt, mer som att jag fått en annan hållning eller något - men sen ställde jag mig på vågen. 75,6?! Jag vägde mellan sjuttio och sjuttiofem innan också, men jag trodde helt ärligt att jag möjligen gått ner ett kilo eller två. TYDLIGEN INTE. Fast jag känner mig fortfarande smalare - eller snarare typ bara bekvämare i mig själv. Vet inte hur det hände, men så är det i alla fall.
Men jag BORDE träna, haha, det borde jag. Var ute och sprang en gång på Irland, men resterande dagar hade jag ingen ork - jobbet tog all energi.
Och så en sista sak innan jag tappar skrivsuget - vad satan är grejen med att ha på sig string? Det är ju typ det obekvämaste jag någonsin tagit på mig. Ja, jag vet, det kan vara jäkligt snyggt - men tjejer, helt ärligt - BEKVÄMT? Haha, jag undrar verkligen. Explain to me?!
Hade för övrigt nationellt prov i engelska B idag, och det kändes helt okej, så det är bra. Och så spelade jag cello på helt eget initiativ - det är också toppen.
Wiii.
Låten här under har jag förälskat mig i. Åh.
Det var Polichinelle som la upp den, vet inte när, men jag läste det igår. Hade 129 nya inlägg på Bloglovin då, lite svårt att hålla reda på alla.
Det var Polichinelle som la upp den, vet inte när, men jag läste det igår. Hade 129 nya inlägg på Bloglovin då, lite svårt att hålla reda på alla.
Du är så himla fin och är säkert supersnygg i string Emilia :)