MIILAPOWER

Hej.

Jag är så otroligt rörig idag. Så trött på nuet och verkligheten.

Så trött på kravet att vara unik.

 

Jag är så vanlig en människa någonsin kan vara: varken ovanligt snygg, ovanligt smart, ovanligt sjuk i huvudet, ovanligt snäll eller speciell på något sätt alls.

Jag är så vanlig med mina koncentrationssvårigheter, min odiagnosticerade psykiska ohälsa, min brist på ork och motivation, min odefinierade framtid, min uppväxt med skiljda föräldrar och två olika bostäder, min mamma och min pappa och min syster och mina katter, vår volvo, min oförmåga att organisera och hålla snyggt runt mig, min skoltrötthet, min stress, min besatthet av meningslösa dokusåpor, min kärlek till filmer ur genren romcoms, min hemska ovana att kolla facebook flera ggr i timmen trots att jag vet att jag aldrig någonsin kommer upptäcka något spännande där, min brist på motivation att tänka på min hälsa, min ovana att äta sötsaker vid alla möjliga tillfällen (undantagen jag ger mig själv är löjliga: för att jag mår dåligt, för att jag är stressad, för att jag har varit duktig, för att jag mår bra, för att det nästan är helg, för att det ÄR helg, för att jag blir bjuden eller för att det ändå finns hemma..), min oförmåga att hålla vikten, mitt behov att läsa på komvux, mitt sötsug och min dåliga vana att röka då och då. 

Det är allt det som gör mig till människa, alla mina känslor och egenskaper, som gör mig unik och en i mängden på samma gång. Så speciell och så vanlig, så udda och så normal. 

 

Jag lyckas ständigt glömma att jag älskar att sätta ord på vad jag känner. Det är mycket jag glömmer, ofta. Vi måste lära oss att minnas mer, att minnas sådant som betyder något.

En annan sak jag tydligen också är bra på att förtränga är hur svårt och hemskt och fruktansvärt det är att skriva på beställning, hur jobbigt jag har det varje gång jag måste skriva något jag inte valt själv. Det är därför jag har hamnat här idag, mellan chokladbollsbakande och datorrensande - i förnekelsens grotta. Jag ska kämpa mig ut, fast inte än, inte riktigt än. Men det löser sig, förr eller senare, det måste jag tro på. 

 

Ha en fortsatt bra onsdag.

Emilia